Vem är jag?
1977 kl 10, den 28 januari såg mina blågröna ögon världen för första gången. Ja, exakt. 1977! Snart 100 år sen!
Den första plats jag lärde känna var Falla i utkanten av den östgötska bruksorten Finspång. Finspång, som levererat storheter som Lotta Neumann, Pär Arvidsson, Bengt Baron och Åsa Sjöberg. Känner ni inte till dem? VA?! Lotta blev proffs inom golf som 19-åring, och herrarna Pär och Bengt simmade, Åsa (min syster) är sångerska, konfrencier och programledare.
Min barndom var fin, men kantades av en förälders perioder av lynnighet och en annan förälders ständiga oro. Jag upplevde min första panikattack som 4-5-åring och jag har haft det sedan dess.
Den kantades också av frikyrklighet från min pappas sida, även om han inte gick till kyrkan. Jag och min syster sattes i söndagsskolan.
Hur älskad jag än var av mina föräldrar så brottades jag med dålig självkänsla. Jag var annorlunda i skolan. Jag passade inte in i dessa grupper där man skulle vara cool och ball. Jag ville inte passa in.
Jag umgicks hellre med dem som var lite utanför. Då kände jag att jag kunde vara mig själv; busig och allmänt knäpp.
Sen kom den dagen då jag var med i ett luciatåg i kyrkan. Vi stod där andäktigt och sjöng, när min ena killkompis faller nerför estradens trappa. Han blir liggande, helt avsvimmad. Det såg så otäckt ut att jag kom i total chock.
Han hade epliepsi, och där tog ångesten ett nytt grepp om mig. Endast tio år gammal, trodde jag fullt ut att jag skulle bli sjuk och svimma. Den julen är som en dimma, jag vågade knappt gå ut.
Fortsättning följer..
